Kallt och hårt

Ja nu har vintern kommit. Man är aldrig riktigt beredd. Fryser faktiskt mer för varje år. Mössan, långkallingarna och fleecetröjor har jag haft ett bra tag nu. Fast det är ju klart att beslutet om att sälja Revisor´n och min onda tand och lite mer grejer, gör så man blir än mer deppad när vintern kommer. Tycker det är nog med mörker och kyla. Min planerade ridbana är försenad men är på gång snart. Längtar efter att kunna rida på kvällen också. Detta med ridning i mörker är varken min eller Placens grej. Loppan skulle säkerligen inte bry sig ett dugg. Men det är ju dumdristigt att ge sig ut i mörkret med en nyss inriden 2-åring. Här på Sund skogen har vi ju faktiskt både det ena och andra som smyger runt. Älgarna, rådjuren, varg, lo, björn, joggare mm. och nu VILDSVIN!!! Tur att man inte sett alla sorterna själv. På fredag åker jag till Dulmen, Tyskland och ska hälsa på min gamla vän Copiad. Det är ju faktiskt ett ljus i mörkret. Det ska bli så roligt att träffa honom, det var ju två år sedan jag såg honom. Jag längtar. Ha det så gott så länge.